MiVinna’s

Kontaktuppgifter:

Emelie Merenius
Ljurhalla Hjulsered 3
447 94 Vårgårda
0707-42 47 31
emelie(at)mivinnas.se (byt ut (at) mot @)

 

Här kommer mer utförligt mina tankar om avel och vad jag tycker är bra att tänka på både som valpköpare, men framförallt som uppfödare:

TANKAR OM AVEL PÅ AUSTRALIAN SHEPHERD

Text: Emelie Merenius, 2011

Det har diskuterats en del om hur man tänker när man tar en kull valpar och hur man tänker som valpköpare. Ska försöka pränta ned lite av mina åsikter när det gäller avel.

Det är en hel djungel att gå igenom vid avel och det är många pusselbitar som man ska försöka få på plats. Inte alltid helt enkelt och det blir aldrig helt perfekt. Men man vill ju komma så nära sitt ideal som möjligt.

Jag skriver den här texten i egenskap av uppfödare, valpköpare, tävlingsförare, problemhundskonsult och dotter till en bruks- och lydnadsdomare, med mina erfarenheter och kunskaper fram tills idag.

Hälsa: Det finns mycket att titta på här. Aussien är en relativt frisk ras, men jag vill ju absolut inte att rasen ska dras åt fel håll som så många andra raser har gjort. Därför är det viktigt att undersöka vad som kan tänkas finnas i linjerna och så gott som möjligt bedöma risker. Här är det viktigt att inte enbart titta på föräldradjuren och deras syskon, utan även så gott det går en bra bit bakåt i stamtavlan. Man kan få reda på mycket om man bara vågar fråga runt lite. Dessutom finns ju Sharp-analyser att tillgå, vilket jag tycker är ett oerhört värdefullt instrument att kunna använda sig av. Det är svårt (eller omöjligt) att hitta linjer som är helt fria från alla åkommor som finns (ofta är sanningshalten i sådana linjer man tror sig hittat inte särskilt stor tyvärr), så här handlar det ju mest om att väga risker mot varandra och att titta på vilka genetiska defekter som är av mer allvarlig sort man vill undvika. Exempelvis är det viktigare för mig att hunden har en sund släkt angående höftledsstatus än t ex MDR1 (för de som inte vet så innebär MDR1 är att hunden är överkänslig mot vissa läkemedel), då höftledsproblem i större grad påverkar hundens välbefinnande än vad MDR1 gör, dessutom kan man kolla upp om hunden har MDR1 eller är bärare genom ett enkelt DNA-test. Dock försöker jag givetvis få med alla bitar så gott det går, man vill ju helst ha en frisk hund på alla sätt och vis.

MH: För mig är MH ett utmärkt verktyg för att enklare kunna bilda mig en uppfattning om hur den kommande kullen kan tänkas bli rent mentalt. Ett MH säger dock inte allt, men det kan påvisa några av de stora bitarna som är viktiga för mig så som t ex socialitet, lekfullhet, rädsla och aggressivitet. Men för att jag verkligen ska kunna ta MH som hjälp så behöver så många som möjligt i den kommande valpens släkt vara MH-beskrivna. Det hjälper inte att bara titta på en hunds MH, då det är alldeles för många andra aspekter som spelar in i en hunds MH än bara de genetiska förutsättningarna. Allra gladast blir jag om bägge föräldrarna är födda i relativt stora kullar där alla individer har gjort MH för att enklare kunna hitta den röda tråden. En kull med t ex bara fyra individer som har gjort MH lämnar lite mer åt fantasin då det ofta kan spreta lite mer och vara svårare att hitta den röda tråden. Helst är även föräldradjurens föräldrar och syskon även MH-beskrivna. Och finns det några tidigare avkommor är det såklart också värdefullt att titta på deras MH om de har hunnit göra det.

Det jag tittar på när det gäller MH är inte specifika siffror utan mer den röda tråden som löper genom kullen. Jag vill helst ha den röda tråden att visa bra social förmåga, stor lek- och kamplust, inte för mycket rädslor men framförallt att det inte finns kvarstående rädslor, och så tittar jag såklart på om hundarna är skotträdda eller inte (då det trots allt är ett relativt stort problem inom aussien). Jag tycker att det även är väldigt positivt om det dessutom finns film på MH-beskrivningarna så att man får se hur det har sett ut med egna ögon (en av anledningarna till att min egen aussie Vinnas MH ligger ute på min hemsida för allmän beskådan), eller om man har haft möjlighet att själv vara på plats och se det.

Sedan vet ju jag också att vad som helst kan dessutom hända på ett MH, vilket kan förklara en viss hunds reaktioner t ex, men om väldigt många hundar (trots olika MH:n) får samma röda tråd i sitt MH känns det svårt att förklara det på annat sätt än att det finns en viss genetisk disposition för det. Därav värdet i att ha många i den nära släkten som är MH-beskrivna.

Meriter: Då MH faktiskt bara visar på en del av de mentala egenskaper som finns (och många avelshundar utomlands inte är MH-beskrivna) så kan meriter i linjerna ge en hint om fler egenskaper så som t ex samarbetsförmåga, koncentrationsförmåga, uthållighet, förmåga till självständigt arbete, smidighet, störningskänslighet och om det dessutom finns vallmeriter så kan det även ge en hint om t ex förmåga att läsa av djuren, mod och ett naturligt avstånd till djuren.

Men återigen så är det då viktigt att flera hundar i den närmsta släkten har dessa meriter för att man ska kunna ta hjälp av att se på meriter som en hjälp till att bilda sig en uppfattning av den kommande kullen. Då en rätt ”kass” hund kan komma väldigt långt med en duktig förare så hjälper det såklart inte om bara någon hund har lite meriter att skryta med. I tillägg till detta skulle jag även vilja påstå att meriter i de lägsta grenarna (oavsett gren) inte säger ett smack om ovanstående egenskaper. Möjligtvis med visst undantag om hundarna har fått extremt höga poäng.

För min del så är meriter inom alla hundsporter talande för mig. Varje hundsport där hundarna har lyckats ta meriter har någonting att berätta för mig:

Bruks: Förmåga till självständigt arbete, uthållighet, viss samarbetsförmåga, en del koncentrationsförmåga, viss störningskänslighet. Varje bruksgren kan även i sin tur skvallra om egenskaper för just den grenen.
Lydnad: Koncentrationsförmåga, samarbetsförmåga, snabbhet, störningskänslighet
Agility: Snabbhet, smidighet, viss samarbetsförmåga, viss störningskänslighet
Viltspår: Viss koncentrationsförmåga och förmåga till självständigt arbete
Vallning: Koncentrationsförmåga, samarbetsförmåga, förmåga till självständigt arbete (lite beroende på vilken form av vallmerit), djurkänsla
Utställning: Utseende, lite lite störningskänslighet, viss social förmåga
Tjänstehund: Koncentrationsförmåga, störningskänslighet, trygghet

Om hundarna dessutom tävlar på hög nivå i hög ålder med framgång kan det även ge mig en fingervisning om att det är sunt byggda hundar som håller i arbete.

Det är även här värdefullt att ha möjlighet att få se hundar på tävling med egna ögon för att kunna bilda sig en egen uppfattning om hur de funkar. Då kan man även se lite enklare om t ex hundarna har stor benägenhet till ljud eller inte.

Utseende: Här tittar jag på vad rasen ursprungligen har använts till, vad jag vill använda den till och tittar lite extra på det som står under helhetsintryck i rasstandarden (som jag tycker är väldigt vettigt): ”Rasen skall vara en intelligent arbetshund med utpräglad vakt- och vallningsinstinkt, en god kamrat och ha kraft att arbeta en hel dag. Den skall vara välbalanserad, något längre än hög och av medelstorlek. Hanhundens kroppskonstitution skall ha en maskulin framtoning utan att för den skull vara grov. Tiken skall ge ett feminint intryck utan att vara finlemmad. Färgerna är många och färgteckningen mycket individuell. Rasen skall vara uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig.”

Jag vill se en hund som ser ut som en aussie och som ser ut som att den, rent fysiskt i alla fall, har förmåga att kunna arbeta en hel dag om så krävs. Jag vill inte ha den typen av aussie (som tyvärr blir allt vanligare) som är alldeles för grov och tung och mer och mer börjar likna en berner sennen. Men jag vill heller inte ha typen som ser ut som någon sorts bc/tollarkorsning, som rör sig helt kantigt och som ser ut att kunna gå sönder efter en liten röjarrunda i skogen…

Rent utställningsmässigt är det av mindre vikt för just mig, men att ha en sunt byggd aussie som följer ovan angivna text ur rasstandarden blir desto viktigare.

Uppfödaren: Här lägger jag mycket stort värde när jag själv letar valp! Det finns många aspekter när det gäller uppfödarens bit, som jag som valpköpare tittar på och som jag som uppfödare tänker på när jag föder upp en kull.

Uppfödarens erfarenheter: Om uppfödaren själv tävlar/har tävlat (åtminstone inte för mer än 10 år sedan, helst så nyss som möjligt då sporterna och kraven på en bra hund som grund ökar för var år som går) i de grenar som jag själv är intresserad i (och har kommit långt i dem) kan denne förhoppningsvis ge mig mer kött på benen om hur hundarna är i arbete och vilka fördelar och nackdelar den har på tävlingsbanan. Det är då viktigt att jag känner att jag även kan lita på uppfödaren och verkligen tror på det denne säger. För min del har jag svårt att tro på att man kan veta precis vad som krävs av en hund för att nå långt om man aldrig har kommit en bit själv eller möjligtvis åtminstone har tränat ingående med personer som har det, eller är otroligt insatt i tävlingsbiten. Jag hör mycket snack om aussien som allroundhund och man pratar då dessutom särskilt mycket om hur duktiga hundarna är som arbetshundar och vilken otrolig kapacitet de har där. Men det låter ju såklart väldigt olika beroende vem man pratar med, och vilka egna erfarenheter de har. En del tycker att ”Wow vilken aussie som kan gå en långpromenad och ett 500 m långt spår på en och samma dag och som sedan dessutom lyckas ta ett 3:e pris i lydnad dagen efter”… Andra tycker att ”Wow vilken aussie som kan springa 6 km rapport ensam i skogen, för att sedan göra ett uppletande med höga poäng och därefter prestera med höga poäng på lydnadsplanen”. Det är inte svårt att lista ut vem av dessa två hundar som jag själv tycker har bevisat mest av sin arbetsförmåga…

En uppfödare med stor kunskap om rasen, vet vilken inriktning den har på uppfödningen, har kunskap om valpens linjer och med bra utbildning/erfarenheter inom ”hunderiet” kan dessutom förhoppningsvis hjälpa valpköparen när/om problem uppstår.

Uppfödarens kunskaper om valpens utveckling och behov: Här finns det verkligen otroligt mycket jag skulle kunna skriva, men jag väljer att inte skriva alltför ingående om detta. Det är hursomhelst ännu en viktig del jag lägger på uppfödaren, och något som jag själv tycker är otroligt viktigt så att valpen kan få den allra bästa tänkbara start i livet. Att uppfödaren har lite koll på hur valpen utvecklas och vilket behov den har. Att denne ser till att utsätta valpen för en lagom mängd nya intryck, vid rätt tidpunkter och på rätt sätt. Det är mycket erfarenheter valpen ska hinna få hos sin uppfödare så att den får en bra chans att utvecklas till en trygg och trevlig individ. Bla. ska valpen få chans att öva ordentligt på sitt språk, både att förstå och göra sig förstådd, på ett vettigt sätt. Den bör ha gott om utrymme så att den kan gå undan när den vill, för att inte utveckla stressbeteenden och eventuellt aggressivitet. I en stor kull och där det kan finnas benägenhet för mycket resursförsvar bör varje valp få en egen matskål och det bör finnas gott om leksaker m.m. Och det finns så otroligt mycket mer om vad valpen bör utsättas för och inte, som jag som sagt inte tänker gå in på här.

Men framförallt viktigt är det även att uppfödaren kan se de olika valparna, med deras olika egenskaper, och redan såpass tidigt börja jobba med respektive valps nackdelar och även stärka dess fördelar. Dessutom bör uppfödaren tala om för varje valpköpare vilka framförallt specifika nackdelar man har sett hos dennes valp under uppväxten och komma med råd om hur valpköparen kan jobba med detta.

Uppfödarens intresse för sin uppfödning: Jag vill helst se ett stort intresse hos uppfödaren för sin uppfödning. En uppfödare som verkligen är mån om rasen och de individer de släpper iväg ut i den stora världen. Ett intresse för att följa upp och finnas till hands om eventuella problem uppstår.

Linjer: Linjer för mig handlar återigen mer om vad jag tror finns bakom rent mentalt, arbetsmässigt, vallmässigt, friskhetsmässigt och till viss del även utseendemässigt. Det är dock viktigt för mig att man behåller en genetisk mångfald för att inte försätta rasen i allvarliga problem rent sundhetsmässigt som sedan kan vara svåra att ta sig ur. Men för den enskilde valpköparen är kanske inte det extremt viktigt. Dock kan man ju fastna för specifika linjer som man gärna vill ha efter då man värdesätter de egenskaper man har sett eller tvärtom.

Egen uppfattning: Det här är bland det viktigaste och kanske till och med det allra viktigaste för mig när jag söker efter en ny valp eller en avelshund. Vilken uppfattning jag själv får som helhet för den kommande kullen. Själv anser jag att jag har tillräckligt mycket erfarenhet och är relativt duktig på att kunna läsa hundar och se vad som finns i dem (även om det såklart alltid finns mer att lära). En hund som är väldigt bra tränad ser ju självklart ofta väldigt ”flashig” ut, men även där kan man ändå hitta vissa egenskaper hos hunden. Jag anser dock även att det finns ett visst ”råmaterial” som man kan se även hos väldigt outbildade hundar om man vet vad man ska leta efter. Även här är det en stor fördel att ha träffat flera av hundarna i den närmsta släkten. Har man inte så stor erfarenhet själv, kan ovan nämnda punkter bli desto viktigare att titta närmre på.

Efter det att valpen har lämnat uppfödaren är det dessutom valpköparens uppgift att vidareutveckla den hund de har fått på bästa möjliga sätt, vilket kan sluta på olika sätt… Men beroende på vilket ”råmaterial” de har fått, så kan det bli olika lätt att få hunden någorlunda till den individ man har önskat sig.

Min slutsats: I en drömvärld lyckas man få med alla ovan beskrivna delar på precis önskvärt sätt och lyckas lägga ett helt fantastiskt pussel. Men nu lever vi ju inte i en drömvärld, och det där helt fantastiska pusslet kommer nog aldrig bli lagt. Det får dock inte mig att sluta med att i alla fall försöka lägga det. För rätt vad det är så är man ruskigt nära det där helt fantastiskt färdiglagda pusslet där allt bara stämmer.